Webbkameror

Allting började i the Trojan Room i det gamla datorlabbet på universitetet i Cambridge. The Trojan Room var med sin kaffekokare ett av de mest välbesökta rummen i huset med besökare från hela byggnaden. Kaffekokarens besökare blev ofta irriterade när kaffekanna var tom, speciellt då de flesta hade en bit att gå för att komma till kafferummet. Om det var ett resultat av nyfikenhet eller frustration vet man inte inte men teknikerna och ingenjörerna i datorlabbet tog som lösning på detta problemet fram den första webbkameran. 1991 kom den första kameran på plats. Webbkameran klarade av att visa en 128x128 pixel stor svartvit bild på kaffekokaren. Ett par år senare, 1993, kunde de via egenutvecklad programvara och teknik lägga ut bilden på Internet för att alla säkert skulle kunna kontrollera om det fanns kaffe kvar i kannan eller ej innan de påbörjade en expedition till the Trojan Room. Webbkameran blev snabbt ett landmärke bland surfare runt om i hela världen.

Det tog inte lång tid innan flera stora företag såg möjligheter i tekniken och började utveckla webbkameror på bred front.

Idag, mer än 25 år efter den första webbkameran finns det massor av webbkameror över hela världen som är uppkopplade till Internet. Det finns webbkameror som låter besökarna se bilder över speciella platser, bevaka trafiken eller ge en inblick i någons hem. Det finns webbkameror monterade vid tävlingsarenor och vulkaner, i fågelholkar och i kylskåp. Dagens webbkameror är små, billiga och fullproppade med tekniska finnesser för att kunna leverera bra bilder även i starkt solsken, i mörker eller dimma samtidigt som de ibland går att panorera och styra på avstånd.

Det finns nästan hur många olika användningsområden som helst för webbkameror idag.

Ett av de vanligaste användningsområdena är naturligtvis för att se personen man pratar och chattar med på nätet. Det är idag enkelt att använda en webbkamera för att få en livebild i MSN eller i något annat kompisprogram för att se den man pratar med.

Webbkamernas lilla storlek och flexibilitet gör att den lämpar sig utmärkt för övervakning och säkerhetsarbete. Webbkameror som kan se i mörker och dimma och som är byggda för att kunna monteras utomhus är som gjorda för att övervaka lokaler, garage, offentliga platser, trafik och väderförhållande. Webbkamerorna kan enkelt övervakas från en central på stort avstånd och visa livebilder och spela in material på hårddiskar eller band. En hel del webbkameror är för ändamålet även utrustade med en rörelsedetektor vilket gör att de bara spelar in bilder de perioder det finns människor eller andra föremål som rör sig framför kameran.

Med de senaste årens förfinade teknik använder allt fler företag webbkameror för videokonferenser. Mötesdeltagarna kan vara utspridda över hela jordklotet och ändå enkelt se och höra varandra över nätverket via varsin webbkamera. Webbkamerorna reducerar mängden restid och resor vilket också är bra för miljön.

Det finns flera tillbehör till de vanligaste spelkonsollerna som påminner om webbkameror. Kameran kan känna igen rörelser och människor och låter spelarna interagera med spelen och motspelare på ett helt nytt sätt.

Många amatörastronomer kan idag ta del av bilder tagna av teleskop utrustade med speciella webbkameror för att på det sättet kunna vara en del av utforskningen av rymden från sitt eget hem, ibland på andra sidan jorden. Fenomenet är väldigt populärt.

En typisk webbkamera består i huvudsak av två delar, själva kameran som läser in bilden och en del för att publicera kamerans bilder.

Själva kameran berstår till stora delar av en lins och en sensor. En del webbkameror låter en själv ställa in focus på linsen genom att skruva för hand och en del kameror har någon typ av autofokus. Sensorn brukar vara av typen CMOS eller CCD.

Det finns framförallt två olika plattformar för att publicera bilderna webbkameran fångar. De enklaste och billigaste kamerorna ansluter man oftast till en dator via exempelvis en USB kabel. Det krävs ett speciellt program i datorn för att hämta bilden på kameran och publicera den till antingen en server för att visa på webben eller publicera den via MSN eller något annat program beroende på vad man ska använda bilderna till. Datorn måste hela tiden vara igång för att några bilder ska kunna publiceras från webbkameran. Det andra alternativet för att publicera bilder från en webbkamera är att använda en webbkamera med en inbyggd server. Det betyder att man ansluter kameran direkt till ett trådbundet eller trådlöst lätverk, och kameran publicerar själv bilderna på nätverket via en inbyggd webbserver. För att se bilderna kameran fångar surfar besökarna helt enkelt till webbkamerans egen webbsida som ligger lagrad i själva kameran. Den här typen av anslutning av webbkameran kräver ingen dator för att publicera bilderna.

En sak som är klar är att webbkamerorna är här för att stanna. Oavsett om kameran används till nytta eller nöje finns det en stor efterfrågan och potential som gör att tillverkarna hela tiden hittar nya spännande funktioner att bygga in i webbkamerorna. Utvecklingen kommer att gå vidare i ett fortsatt högt tempo.

Hur gick det då med den första webbkameran i Camebridge? Under högtidliga former, 09:54 på morgonen den 22 augusti 2001, kopplades webbkameran ner från Internet. Kaffekannan (som var den fjärde eller femte i ordningen som visades) såldes på eBay för £3350. Kameran hade satt ett sådant avtryck på Internet att tillfället omnämndes i pressen över hela världen.